Livsviktiga parenteser
Idag är jag glad. Men tro inte att det hindrar mig från att ha en åsikt. Det blir inte happy go lucky-inlägg idag heller. Det ligger inte för mig, tyvärr.
Dagens åsikter och tankar svävar kring avstängningar av diverse sociala medie-konton. Det där om att man inte kan få tag på de sociala jättarna om ens blogg plötsligt inte längre existerar. Det måste vara irriterande så klart.
Ett faktum som ingen tar upp, är att de som fått sina konton avstängda, i alla fall de som jag har läst om, lagt upp bilder på sina barn. I vissa fall nakna.
En man som lagt upp en bild på FB av sin dåvarande femåriga dotter som ligger naken på en spikmatta ”fattar ingenting”. En kvinna som fört bilddagbok om sin dotter på sin blogg är fullkomligt oförstående: ”Det skulle vara bra att veta vad man har gjort för fel.”
Felet ni har gjort är att ni har använt era barn som om de vore accessoarer i era liv. Nej, jag har själv inga barn, så jag har aldrig ställts inför frestelsen att visa upp mina små mirakel för kreti och pleti. Däremot har jag varit barn. Och jag har ett mycket gott minne.
Jag minns hur jag plågades när det skulle visas semesterbilder på diabildsapparaten. Jag minns att jag skämdes inför föräldrarnas vänner som lade huvudet på sned och ojjade sig över hur gullig jag var där på stranden. Naken.
Jag kan inte ens tänka mig hur det känns för de små när mammas tvåhundra FB vänner får tillgång till lilla Ebbas kvällsbad. Eller att alla ska få se hur gullig lilla Anton är när han springer runt utan blöja för första gången. Och ingenting kan barnen göra åt det, de är som vanligt utelämnade till sina föräldrars omdöme, eller brist på det samma.
Det värsta är att nu för tiden stannar inte bilderna i diaapparaten. De finns tillgängliga på denna oöverskådliga plattform som kallas internet. Jag vill inte tänka längre än så. Men jag tror ni förstår vad jag menar.
Ja, FB och bloggar och andra sociala medier är narcissism i dess ädlaste form. Det kan vara roligt när man är vuxen och kan gå in och ut ur denna underhållande, kreativa och beroendeframkallande värld. Men låt det sluta vid oss själva. Lämna ungarna utanför, tids nog kommer de ändå att konfronteras med allt detta. Barnen är inte förlängningar av oss, inte små parenteser som ska backa upp historien om vårt mysiga, perfekta och lyckliga liv. De är individer, med egna kroppar, viljor och känslor. Låt oss inte glömma det.
Därför tyckte jag att det var bra att dessa oförstående föräldrar fick sina konton avstängda. Hoppas att det händer igen, men med ett tydligare budskap om varför.
Och tro’t eller ej. Jag är glad idag, fortfarande.
