Groove is in the heart

Nu har jag strukit åtta sidor text. Hej då upprepningar och navelskåderi. Det gör också att vändningen kommer längre fram i berättelsen. MEN, slutet blir längre och måste skrivas om. Förra gången jag hade mitt manus igång drog jag mig för slutet av någon anledning. Jag börjar nästan skratta när jag ser hur jag skrivit typ: ”Och så åkte de hem och så var det slut”

Ok, jag ska jobba på det.

Efter att jag har rättat det jag redan skrivit har jag faktiskt det roligaste kvar. Förstår inte att luften gick ur mig mitt i det göttaste.

Cykeltur idag är ett måste, jag känner mig som en murvel. Datorn och jag behöver pausa från varandra.

Jaha, det var det från skrivarlyan. Roligare än så blir det inte.

Jo, förresten, här kommer världens bästa låt från epoken jag skriver om.

Tänk er en blond tjej med guldcykelbyxor och vit timglaskavaj mitt i ett svett och parfymluktande danshav (minsann, står inte exhibitionisterna med högst kroppstemperatur i bar överkropp?). En del killar har page och diadem. Det hade man i Florens 1990 . Det är första gången hon hör: “How do you say dee groovy, How do you say dee gorgeous, how do you say dee lite?”

Tänk er hur det kändes för ett sextonårigt tjejhjärta.

Jag kommer liksom inte undan innan jag har berättat hennes historia.

Och just det, hon låter hälsa: The groove is still in the heart. Så det så.