Ett kungörande - undertitel- nu vänder vi blad

Igår natt kom jag på att jag ska börja skriva på en bok. Säkerligen världens sämsta affärsidé och säkerligen ännu osmartare att skriva om det här. Egenligen borde jag väl inte säga ett knyst förrän någon, om Gud vill och vädret tillåter, går med på att trycka mina ord på papper och betala för det. Men jag tänker att det blir mer av ett kontrakt med mig själv om jag berättar vad jag tänker göra. Du lovade ju, typ. Ska jag våndas kan jag lika gärna våndas offentligt.

Egentligen har jag redan börjat. 25 sidor, eller som jag har fått lära mig att man ska säga, 60 000 tecken, finns sparade på datorn. Dock fick jag i nättras idén att skriva om något annat. Så vi får se vad det blir. Men det ska bli. Mig gör det inte så mycket om jag kommer att vara fattig medan jag genomför detta projekt. Bara jag är stabilt fattig. Det som stör min kreativitet något fruktansvärt just nu är hur jag ska lösa det praktiska i den nära framtiden. Also known as Skållad Råtta Syndromet. Det innebär att riva och dra i alla trådar man kan samtidigt, i hopp om att något ska dimpa ner. Men konstigt nog har denna metod inte fungerat alls. Så om det nu ska vara så himla svårt att göra det man måste. Då gör jag väl det jag tycker är roligt istället.

Så, nu är det sagt, nu ska det bli gjort. Önska mig lycka till.