Historier från nu och då

Hur tar man sig tillbaka? Jag skriver mina minnen, bland annat. Fast kryddat med det jag känner för i stunden och tankar om hur det hängde ihop. Jag stuvar om för att det låter bättre, för att det blir mer logiskt, som om det skulle finnas logik i sakernas skeenden. Det gör det ju inte, men i en historia förväntar vi att det ena ska leda till det andra, att konsekvenserna ska komma med en gång och inte om tio år i en form vi aldrig kunde ha tänkt oss.

Kanske handlar det om sinnesstämningar mest. Och vad kan vara bättre än musik för att ta oss dit? I en avgörande period av mitt liv började jag lyssna på The Cure. Det är jag förmodligen inte ensam om, särskilt inte som perioden var i sena tonåren. Men i alla fall. Jag skriver och lyssnar igen på Lovesong, Pictures of You och The Caterpillar. Deras mening har förändrats och de har funnits med så länge nu att jag inte längre automatiskt förflyttas till ett majdisigt Florens när jag hör dem.  Men det är det jag har att ta till. Man tager vad man haver. Ja, jag har foton också, men de ligger nedpackade i gud vet vilken kartong på vinden. Kanske ska jag masa mig upp, sist hittade jag faktiskt mina gamla dagböcker.

Det känns märkligt att blanda mitt förflutna med framtiden, genom att beskriva det jag upplevde vill jag att en ny tid ska ta vid för mig, en ny tillvaro – i bästa fall ett nytt yrke. Tredje gången gillt. Någon sa en gång till mig att händelser inte är mindre värda för att de redan hänt, att de kan vara lika levande som nuet en disig vårdag i Göteborg. Och för mig hoppas jag att kraften från då, kan ta mig framåt nu. Vad vet jag, här kommer i alla fall Lovesong. Den vackraste paradoxen någonsin mellan en hoppfull text och en nästan ödesmättad melodi. För tydligen kan man älska fastän man vet att man kommer att förlora. Har jag hört.