Tidsjakt

En god vän berättade att hon frågade sin svärfar som fyllde mycket och jämt om han hade något bra råd att ge på ålderns höst. Det hade han.

Planera aldrig mer än två år framåt. Man vet aldrig vad som händer och det blir aldrig som man tror.

Ett bra råd tycker jag. Men till skillnad från många andra har jag en misstanke om att jag omedvetet anammat detta råd mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Jag har aldrig planerat. Jag har bara hastat vidare, vilket inte är samma sak. De gånger jag försökt planera har jag fått djupfrysta fötter och stuckit.

Hur det nu är, börjar jag känna mig redo för att planera. Lite grann. Sisådär två år framåt. Och när man börjar tänka så, kommer det önskningar som på beställning.

Jag har börjat drömma om ett alldeles eget hus i Katalonien. Alltså inte alldeles eget, med min man närvarande.

Så jag har börjat hussurfa, och hittade då detta:





Är det inte bedårande? Inuti är det totalt ostajlat, inte vitt, inte fräscht. Men det kan man ju alltid råda bot på.

För mig är två år oceaner av tid. Jag kan tänka två år.

Kommer ni och hälsar på?

Populära inlägg