Idag hände det otänkbara. Min dator blev stulen och med den mitt manus. Nej, jag hade ingen back up. Har tänkt hela veckan att jag borde. Hittade inget usb-minne och skjöt fram det. Jag har gråtit inför okända medresenärer på tåget där stölden skedde. Jag har varit förtvivlad och nu kan jag inte somna. Mitt i detta försöker jag tänka positivt. Att jag ju har hela berättelsen i mig, att det kanske blir bättre andra gången jag skriver den. Men sanningen är att jag har ett krossat hjärta. Det enda fina jag kan se är att jag nu förstår precis hur mycket skrivandet betyder för mig.

En av medresenärerna sade: hej då,du måste skriva din bok!
Sedan gick han av i Södertälje.

Ja, jag inte bara måste, jag vill. Men just nu känns det så svårt.

Nya dagar kommer. Nya ord. Jag vet.
Skicka inlägg

Populära inlägg