Så börjar det...
...mitt bloggande. Och trots att mitt huvud varit fullt av åsikter och tankar de senaste dagarna känns det märkligt tomt just nu när det är dags att sätta allt på pränt för första gången. Varför då? undrar jag medan jag pausar och knaprar på en pepparkaka. Jo, det här känner jag ju igen. Det är samma mekanism som gjort att byrålådor och förråd är fyllda av ofärdiga tavlor, texter, klädesplagg och möbelprojekt. Vad ska jag kalla det? Prestationsångest är en del av det. Men inte bara. Där finns också kravet om att bli, inte lite uppskattad, utan typ världsberömd varje gång jag ska skapa något. Annars kan jag lika gärna lägga ner. Må det vara en älgstek eller att jag ska klä om en soffa. Då ska det skrivas kokböcker eller startas möbelaffärer. Sedan blir allt så jobbigt och stort att det slutar med att jag lägger mig på soffan och kollar på film istället.
Ja, det är lite skamligt att erkänna detta helt öppet. Och kanske skulle jag ha behållit det för mig själv om det inte vore för att jag vet att jag inte är ensam. Detta hemska allt eller inget förföljer många av oss och hindrar oss från att vara kreativa bara för att det är roligt. Bara för att det får oss att må bra. För många år sedan fick jag en uppgift av min dåvarande terapeut för att få bukt med detta problem. Uppgiften var att måla en tavla enbart därför att jag tycker att det är kul att måla, helst skulle den vara ful och misslyckad också. Det gick inte. Jag kom tillbaka efter en vecka med en superambitiös halvfärdig tavla full av symbolik och snygga omskrivningar. Som skulle vara färdig veckan därpå som jag sa. Inte. Tror jag har kvar den i någon av mina kartonger där uppe på vinden. Om jag inte minns fel innehåller den trädstammar, tigerungar och citronträd samt en hel del kala fläckar. Analysera det den som vill. Jag tror jag avstår, den får istället vara en påminnelse om att ibland är det bättre att göra fult och klart än snyggt och kalt.
Så nu börjar jag blogga. Bara för att det är kul. Bara för att det får mig att må bra! Välkommen!
Ja, det är lite skamligt att erkänna detta helt öppet. Och kanske skulle jag ha behållit det för mig själv om det inte vore för att jag vet att jag inte är ensam. Detta hemska allt eller inget förföljer många av oss och hindrar oss från att vara kreativa bara för att det är roligt. Bara för att det får oss att må bra. För många år sedan fick jag en uppgift av min dåvarande terapeut för att få bukt med detta problem. Uppgiften var att måla en tavla enbart därför att jag tycker att det är kul att måla, helst skulle den vara ful och misslyckad också. Det gick inte. Jag kom tillbaka efter en vecka med en superambitiös halvfärdig tavla full av symbolik och snygga omskrivningar. Som skulle vara färdig veckan därpå som jag sa. Inte. Tror jag har kvar den i någon av mina kartonger där uppe på vinden. Om jag inte minns fel innehåller den trädstammar, tigerungar och citronträd samt en hel del kala fläckar. Analysera det den som vill. Jag tror jag avstår, den får istället vara en påminnelse om att ibland är det bättre att göra fult och klart än snyggt och kalt.
Så nu börjar jag blogga. Bara för att det är kul. Bara för att det får mig att må bra! Välkommen!
