Kärringen mot strömmen
Det var så länge sedan jag bloggade. Sju sorger och åtta bedrövelser sen som Veronica Maggio skulle ha sagt. Men idag fick jag lust och inspiration. Man måste ju ha något att säga, ni vet, den där berömda berättelsen.
Min berättelse tycks bottna i att jag befinner mig på ytterkanten, utanför, på distans. Story of my life, tänker jag. Men egentligen har jag valt det själv och skulle aldrig palla något annat. Ännu ett bevis på min oförmåga att hänga med är när en till synes outsider som Maria Sveland får mig att känna mig ur led och ur tiden. Hon har tillsammans med Katarina Wennstam skrivit boken ”Happy Happy – En bok om skilsmässa.” Jag har inte läst den, så jag kan inte säga någonting om dess innehåll, det som fick mig att reagera var snarare Svelands kommentar på Facebook för att presentera sitt alster:
”Jiiiiihoooooo, nu är den äntligen här! Boken som vill få alla som skilt sig att bli stärkta och peppade -och alla som är gifta/sambos att bli lite sugna... "Happy Happy -en bok om skilmässa" så satans fin, så satans bäst! Idag är jag en mycket, mycket stolt redaktör!”
Jaha. Så nu ska man vara skild i min ålder. Jag är fel ute igen. Jag kan inte ens päsa av självgodhet (eller jo lite) över att jag med en hårsmån parerade bröllopshysterin i de tidiga trettio. Det som gör att jag nu inte är skild, utan ihop och inte ett dugg sugen på något annat.
Det där att jag är ihop, men att det ändå kändes som om en snara bands runt min hals när jag cyklade genom präktiga villaområden igår, får mig att undra om jag någonsin kommer att tillhöra en grupp. Om jag någonsin kommer att kunna få läsa om en tidsföreteelse som precis sätter ord på det jag lever.
Man väljer själv, i alla fall ganska mycket, och jag konstaterar stillsamt att jag förmodligen tillhör gruppen kärringen mot strömmen. En grupp som i grunden aldrig blir en grupp eftersom den egenskap vi har gemensamt, nämligen en aldrig övergående trotsålder, omöjliggör allt grupptillhörande.
Tar mig en kaffe med kardemumma på det, hoppas att det finns några läsare kvar, och önskar er alla en fin söndag.
