Håll om mig

Någonting hotar kväva mig. Mina drömmar är köpta, bleka kopior av inredningsmagasin, styrda in i detalj. Petter har sett det också. Så jag är inte ensam. Han och Nina Björk. Drömmar som kommer utifrån, omvandlas i min hjärna och görs till mina. Huset på landet, det renoverade badrummet och allt det andra. Äran och framgången. Om jag bara kämpar hårdare kommer under att ske. Under i det här fallet är materiella.

För några år sedan kom boken ”The Secret”. Ni som har följt min blogg vet vad jag tycker om den. Det var inte den boken (eller rörelsen som den kallas) som startade kidnappningen av våra drömmar, men den förstärkte vanföreställningen. I boken beskrivs hur man ska visualisera in i detalj det man vill ha. Vill du ha en båt? Vilken typ? Hur många fot? Hur ser seglen ut? Hur många hästkrafter har motorn? För att riktigt sända ett exakt budskap till ”universum” så är det bra att göra ett kollage med bilder på båten. Klipp och klistra och universum levererar.

Vi tror oss vara moderna människor. Upplysta. Vetenskapliga. Ändå är vi så helt irrationella och rörande naiva. Jag undrar hur man kommer att se på oss i backspegeln? Naturvetenskapen och rymdforskningen tar stormsteg. Men idéhistoriskt och filosofiskt befinner vi oss i tidernas svacka. Upplysningen kom tillbaka, allt är förlåtet!

Måste jag mala på som en tråkig pessimist? Svar ja. Det måste jag. Alla universumsutskick behöver en motpol. Vi är några stycken som har sett det. Kalla oss lyktbärare. Jag har alltid varit en sådan. Ibland med glädje, mest med vånda. Jag ser tidigt. Före de flesta. För annat kan jag vara blind, men framtiden tycks vara mig närmare. Är det så fel att drömma? Svar kanske. Ställ dig frågan om drömmen verkligen är din.

Det här kommer aldrig att hålla. I USA har många redan slutat att vänta på universums svar och tagit saken i egna händer. Som här i Detroit till exempel. Också i Spanien, mitt andra hemland, växer hoppet om verkligheten. En politisk och framför allt social rörelse där empatin och förändringens vindar blåser. Vågar vi se? Vågar vi se att det händer också här? Eller är det andra frågor som upptar vår tid. Om du säljer den idag, vad får du nu?

Kan drömmar bli sanna? Svar ja. Senast härom dagen blev jag påmind om det. Jag lyssnade på ” The Real Thing” med Gwen Stefani. En låt som jag inte har hört sedan 2006 då jag spelade den sönder och samman, inte så mycket på grund av dess musikaliska kvalité som för texten. Den beskrev så väl den kärleksrelation jag längtade efter men inte hade. När jag lyssnar idag slår det mig att nu är det så. Drömmar kan bli sanna. Det hände medan livet pågick. Det hände för att vi möttes och vågade. Vi möttes och världen förändrades en smula.

Drömmar som kommer inifrån, som är i synk med verkligheten. Om vi vågar se. Om vi tror att vi är del i ett större sammanhang. Att vi inte behöver sitta på vår kammare och be universum om någonting. Det är vi som är vår värld. Ett nytt badrum är inget under. Att människor ser och vill förändra tillsammans är det.

Så. Vill vi göra båtkollage eller förändra världen?