Alla kan

Vi lever i en tid där allt är möjligt, där det sägs att vi styr våra liv med våra tankar. Om du inte är där du vill idag, om karriären inte gått som du planerat, barnen uteblivit eller äktenskapet kraschat, då beror det på dig och ingen annan. Det är nämligen så att alla kan. Och kan du inte är det för att du varit för negativ. Inte velat tillräckligt.

Känns det här påståendet märkligt? Förmodligen inte. Det är ett budskap som hamrats in i oss stadigt och jämnt under de sista tjugo åren. Det har hamrats till dess att det blivit en sanning.

Vad skulle Freud ha sagt om någon lade sig på hans divan och sa: ”Mina tankar styr mitt liv.”? Vad kommer vi att säga i framtiden om den tid vi lever i? En sak är säker, och det är att ideologier ofta ses som sanning i nuet och som galenskap med tiden som buffert. Freud hade talat om omnipotens, problem med att relatera till verkligheten och narcissism. Hur kommer diagnosen att lyda när vi ser tillbaka? Det kan vi bara gissa.

Eftersom vi lever i en tid där allt är möjligt och det enda hindret för vår personliga framgång är våra eventuella negativa tankar, har respekten för expertisen helt försvunnit. Spela roll om någon gått en lång och svår utbildning, jag VILL vara designer, alltså är jag det. Dissandet av expertisen kan vi se inom de flesta yrkeskategorier, inte sällan påhejjat av diverse tävlingar i teve. Nu kan vi bli kockar, designers, konstnärer, författare, terapeuter, snickare och konsulter. Bara vi verkligen vill. Jag tackar min lyckliga stjärna för att ”alla kan”-andan ännu inte nått in på läkarnas, sjuksköterskornas och kirurgernas plattform. Men tyvärr är det nog bara en tidsfråga.
 

Ett område som inte förskonats är politiken. Jag menar inte att politiker ska vara stöpta i sitt partis mall, att de inte ska ha en yrkeserfarenhet bakom sig, eller att de ska komma från samma kulturella och sociala bakgrund. Absolut inte. Men att vara riksdagsman är inte bara ett ämbete utan också i viss mån ett yrke. Och ett svårt sådant. Det krävs respekt för det. Precis som det krävs respekt för att en bankman ska ha en ekonomisk utbildning eller att en socialassistent ska vara socionom.
 

Alla kan inte allt. Bara för att man skapar en modeblogg är man inte designer, bara för att man lagar god mat är man inte kock, bara för att man har en åsikt är man inte politiker. Det betyder inte att modebloggen, den goda måltiden eller åsikten inte har ett värde i sig, tvärt om, men de gör oss inte till experter. 

Det vi ser nu är effekterna av det farliga i påståendet om att våra tankar styr våra liv. Effekterna är långtgående och kommer att bli ännu värre. Det vi ser är coacher och terapeuter som tror att de är lika goda som psykologer, som behandlar människor med trauman och psykisk ohälsa utan att veta vad de håller på med. Det vi ser är att individens säkerhet riskeras för att någon visualiserat fram sin dröm. Inte tränat, övat, läst eller blivit upplärd. Jag vill alltså är jag.

På senare tid har jag alltmer börjat uppskatta och vila i andras expertis. Tänk så underbart att kunna njuta av vad andra övat, pluggat och kämpat sig fram till. En forskningsrapport, en film, en vacker vas, ett läkarutlåtande eller fungerande eldragning. Saker som har tagit tid, tid jag har lagt på annat, men som experten ägnat åt finslipning. Jag ser det som en gåva, inte ett hot, inte ett krav om att jag borde göra det samma. Inte en galen tanke om att jag hade kunnat göra det lika bra om inte bättre, bara jag velat. Tack alla experter som forsätter att förkovra sig och odla sin skicklighet. Ni behövs. För alla kan inte.
 

Ps. Rekommenderar Barbara Ehrenreichs bok ”Gilla läget.” Om riskerna och faran med alltför mycket positivt tänkande. Där finns även en historisk beskrivning av var denna ideologi kommer ifrån och hur den tog sig in i vår värld. Barbara Ehrenreich är ännu en expert (inom journalistiken) vars verk jag åtnjutit många gånger.