Motivation i form av indignation
Den så kallade otrohetsdebatten har ju mer eller mindre blåst över, men eftersom jag varit borta från den elektroniska etern ett tag så kommer jag in på eftersläpet. Man får ta tag i de tillfällen när motivationen tänds, må så vara att gnistan kommer av indignation. Jag tänker inte ens kommentera den där galenskapssajten där man lovar spänning i livet i form av en affär (och här avses inte en lantbod på Sudret). Men idag surfade jag runt på olika bokförlag, mest för att kolla nyheter och vilka inriktningar de har, och så hamnade jag på Kalla Kulor. Efter att ha annonserat att hösten ’11 kommer att bli deras, följer ett långt inlägg om en av deras titlar; ”Otrohetsbibeln”, delar av inlägget citeras här:
” Otrohetsbibeln riktar sig till såväl män som kvinnor och är en idealisk presentbok till singlar och par i alla upptänkliga livssituationer. Oavsett om huvudintresset är sammetsfrasande, romantiska tête-à-têtes över en flaska champagne framför brasan på landsortshotell eller en snabbis i städskrubben en tisdagskväll. Eller varför inte kombinationer därav. Alla förtjänar vi lite passion och äventyr i våra liv, men precis som fallskärmshopparen vill vara säker på att alla nödvändiga säkerhetsåtgärder är tillgodosedda innan han kastar sig ut så måste även prasslaren kunna känna sig säker på att inget trasslar till sig och han störtar i fördärvet”.
Ursäkta mig, ”en idealisk presentbok”? Till vem, och när? Till singelkompisen med längtan att träffa någon? ”Varsågod, här har du en handbok i hur man inleder en osund och destruktiv relation med en upptagen man/kvinna.”
Eller till ”par i alla upptänkliga livssituationer”. Vilken typ av livssituation berättigar att man ger någon en bok av detta slag?
”Alla förtjänar vi lite passion och äventyr i våra liv.” Så sant så sant, men passion och äventyr är ingenting som betalas ut gratis ur livets konto, det är inte mat åt skrikande fågelungar som gapande väntar i boet. Passion och äventyr är ingenting vi kan kräva med armarna korsade stabilt satta i söffan. Är man tråkig så får man tråkigt, tar man inte steget så kommer man ingen vart. Oavsett om man har en affär med en lika tråkig och missnöjt bekväm person. Otrohet är inte passion och äventyr, det är svek och lidande, för alla inblandade. Framför allt är relationer, i alla former, något man förtjänar, inte något man konsumerar.
Jag blir inte ens arg, jag blir ledsen. Nä, till de som säger att de förtjänar att vänsterprassla: Skaffa er inte en otrohetspartner, skaffa er ett liv.
Och Kalla Kulor verkar vara ett skitförlag om du frågar mig.
Här kommer den bästa låten just nu, skriven av en kvinna som definitivt inte använder sin energi och talang till trams. (Apropå ingenting: varför känns det som om ordet trams är reserverat för östermalmsgubbe med sidenscarf och skorrande R? Härmed tar jag tillbaka rätten att använda det.)
